Small world

Började prata med en skittrevlig kille på communityt Helgon. Rätt söt för ovanlighetens skull också.

Efter ett tag säger han att han faktiskt vet vem jag är. Vi brukade gå på samma ställe förr i världen - 1994 närmare bestämt.
På den tiden var jag stammis på en musikbar här i stan och det var tydligen han också. Men vi kände inte varandra.

Han visste att jag skrev och verkar ha bättre koll på mig än jag på honom.
Efter att ha mailat fram och tillbaka hela dan idag (ett antal timmar och mååånga rader) säger han: "...du va ju sjukt trevlig!! Att man inte gick fram o snackade där på padrone..haha..."

Ja, det slår mig hur många bra och trevliga människor man missar varje dag av olika skäl.
Man missar dem för att man koncentrerar sig på sitt nuvarande sällskap av vänner eller partner.
Man missar dem för att man kanske missbedömer folk omkring sig, eller för att man bara helt enkelt inte tittar - inte är öppen för nya möten.

Tio år senare kommer man så av en slump i samspråk med denne trevlige unge man. Han har säkert en massa skelett i garderoben och det dröjer troligen inte länge innan jag hittar nåt fel på honom, men det var bara så kul att jag skrattade för mig själv efteråt - att nån i röran på musik-puben Padrone dyker upp tio år senare och verkar vara en person man vill lära känna bättre.
Vilken massa slöseri med tid att man inte gjorde det redan DÅ.

Inte på "det" sättet. Är inte redo för några sådana saker, men möte person till person.
DET är vädefullt. :)
Framför allt inser jag hur vansinnigt LITEN världen egentligen är...