Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

fredag, mars 17, 2006

Mina fåglar kom in


Det är tur att jag inte har ryckts med i fågelinfluensahysterin.
För jag är kompis med mina små pippifåglar därute. De har fått jordnötter, talgbollar och frön ute på min balkong i flera år. De är vana vid mig nu. I somras satt jag på balkongen och läste medan två duvor höll mig sällskap. De satt där och sov helt tryggt och kunde inte bry sig mindre om att jag var där också. Jag är ju "matmor"...

Likadant med de andra småfåglarna. De bryr sig inte om att jag är där. För jag "hör till" på nåt sätt.

Idag skulle jag vädra, så jag öppnade balkongdörren. Medan jag sitter i telefon hör jag något konstigt ljud. "Tass, tass, tass"... Väldigt nätta små ljud mot mina parkettgolv. När jag tittar mot balkongen ser jag en koltrastherre på väg in i mitt vardagsrum. Han hejdar sig dock och tittar på mig med en förundrad blick. Han ser inte rädd ut, mer avvaktande. Sen konstaterar han att det kanske inte fanns så mycket spännande inne i mitt vardagsrum (=inget ätbart för en koltrast) så han skuttade lugnt ut igen.

Fem minuter senare hoppar en liten blåmes in, kikar på mig som om den sa "hej-på-dej!" på sitt lilla blåmesspråk, och skuttade sen ut igen.

Inte nog med att de trivs på min balkong. De hade gladeligen trivits inne i min lägenhet också verkar det som. :)

Gillar de små fjäderfäna. :-) De gör mig glad. Här är de alltid välkomna, även om resten av världen verkar ha fått fågelinfluensa-pippi....

1 Comments:

At mars 22, 2006 1:47 em, Blogger crrly said...

Gulligt!!!! :D

 

Skicka en kommentar

<< Home