Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

söndag, mars 05, 2006

Metal party avklarat

Åkte upp till Kristianstad för att det vankades party-party i två dar. Nya människor, hårdrock och miljöombyte gick inte att tacka nej till. :-)

Och det var riktigt kul. I det stora hela lättsamma människor som stundvis var så roliga att jag skrattade så tårarna rann. Det är så en fest ska vara. Har man inte skrattat en enda gång är det ingen lyckad fest. Så, de här fick gott betyg. :)

Igår, under lördagen, blev det faktiskt en hel del Judas Priest i stereon och mycket mer behövs inte för att min dag ska kännas lyckad. :)

Däremot kan jag en gång för alla konstatera att jag i grund och botten är alldeles för rationell och praktisk ibland, vilket resulterar i att jag inte längre orkar eller har lust att "festa loss" som grabbarna gjorde. 20 hårdrocksgrabbar och fyra tjejer var den ytterst jämna fördelningen, ja...

Jag tog visserligen med mig mina alkoholhaltiga drycker och jag drack dem första kvällen men jag blev bara trött i huvudet och inte särskilt übersocial, vilket ju är tanken när man häller i sig.

Blev inte full, för jag resonerade som så, att om jag dricker för mycket första kvällen kommer jag att må dåligt i bakfylla ANDRA dagen och då har man kastat bort två dar i onödan.

Andra dan, det vill säga igår, pallade jag inte supa överhuvudtaget. Drack en skvätt Dooleys men mest för att det är löjligt gott, inte för att bli full.
Hade det varit vindrickande i ett annat sammanhang så okej, men fan...Fylleslag har jag inte haft sen jag var...eh...tja, tjugosju bast eller nåt.

Konstaterade att jag måste vara världens tråkfia i sällskapet, eftersom de andra hällde ner både det ena och det andra i struparna och blev allt rödare eller högljuddare, medan jag klunkade Cola Light och njöt av Judas Priest, haha! :)

Likadant mitt på dagen, då man borde ha varit Fröken Social. Vad gör jag? Jo, rasar ner på den uppblåsbara madrassen i köket där jag hade sovit natten innan, och tar helt obekymrat en tupplur, medan värden står och steker köttfärs för ett helt menageri. Utanför skräller nån deathmetal och förutsättningarna för en tupplur var kanske inte idealiska, men jag var trött så jag lyckades somna en stund ändå.

Men beviset för att jag är alldeles för vuxen nuförtiden för att kunna festa som "förr i världen" kom sen, runt halv tre-tre på morgonkvisten...

Ett helt gäng skulle ut till nåt ställe och kolla in ett brutalmetalband, medan vi fem-sex stycken som inte är så galna i nämnda genre, avböjde och njöt av lugnet hemma efter att de andra hade rasat ut genom ytterdörren under mycket buller och bång. Härligt att stänga dörren efter dem. *puh*

Jag tog god tid på mig att borsta tänderna, torka bort dagens målarfärg ur ansiktet och varva ner inför läggdags. Ljudet på stereon var nerskruvat , som sig bör när det är så sent och när man tänkt komma ner i varv för att sova...
Somnade som en baby och gled djupare och djupare in i en härligt skön sömn. Gudagott med vila trots att man låg på en gummiluktande luftmadrass på golvet i en killes kök. Jag är inte petig med sånt, kan sova nästan var som helst, men...

Klockan var väl runt tre på morgonen när deathmetalgänget trillade in i hallen igen under mycket stök och väsen. Vid det laget låg alla vi andra som hade stannat kvar hemma, och sov.
Det hade ju varit härligt lugnt och skönt i huset innan "dödsmetallarna" kom. Jag hoppades i mitt stilla sinne att de skulle vara trötta och gå och lägga sig.

Det kunde jag ju hoppas. På Pensionärsföreningen gör man säkert det, men inte här. :-)
Stereon drog de igång direkt. Nån enerverande jobbig tysk powermetal med just såna där "umpa-umpa"-trummor som jag får allergiska utslag av. Den gick på repeat i flera timmar och jag låg där på golvet i köket och ansträngde mig för att sända ut telepatiska vibbar till festprissarna därute att stänga av Deutsch-eländet eller däcka nån gång. Orkade inte kliva upp, för då hade jag HELT förstört min halv-dvala...

Det blev dock inte tyst förrän halv sju i morse tack vare att störningsjouren var och ringde på för tredje gången den här helgen...
Jag hade då inte fått en blund i ögonen och var lagom irriterad med begynnande huvudvärk. Återigen kärring-varning på mig. Hu. Skärpning!

Men värst av allt var att jag blev lack som fan på någon som vandrade in och ut ur köket hela tiden och var gång han öppnade dörren skrällde den tyska umpa-umpa-musiken in med dubbel volym och jag hade inga öronproppar. Skottpengar på den som slängde in den CD:n...!

Till slut låste jag köksdörren och drog täcket upp till nästan med ett nöjt "take THAT, motherfucker..." innan jag somnade. Vederbörande stod sen och ryckte i dörren för att komma in men jag hade bestämt mig för att sova ifred - eller så gott det gick åtminstone.

Så - det är bara att konstatera. Jag är en alltför ansvarsfull hårdrockare. :) Det kan inte vara bra.
Jag orkar inte supa, för då får jag betala för det med en bakfylla vilket jag bara inte har ork för.
Jag går och lägger mig före tre när det är fest och klarar inte att sova med tysk powermetal som ackompanjemang. Men jag KAN ta en tupplur mitt på dan - till deathmetal?!?!

Sist men inte minst sitter jag och blir nervös för att volymen är för hög så att grannarna inte ska kunna sova. Förr drog jag ju hem folk på efterfest och spelade Rob Halfords "Resurrection" på så hög volym att högtalarna nätt och jämnt pallade. DÅ sket jag i grannarna. NU har jag full sympati för deras irritation... Ajaj.

Det måste betyda att jag inte är 25 längre. Nu är det kört. Nu är jag vuxen. Och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra eller dåligt. :)

1 Comments:

At mars 06, 2006 12:34 em, Anonymous Anonym said...

Jag är ju 25 men har ändå tanken hos grannarna och vill inte supa ner mig eller ens festa till sju på morgonen.
Voj... Vad har jag för ursäkt?
Jag är bara gammal i förtid. :D

Men jag tycker det är rätt bra.

 

Skicka en kommentar

<< Home