Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

onsdag, mars 22, 2006

Andra försöket

Om två timmar ringer Glenn Tipton, Judas Priest-gitarristen, upp mig.
Den här gången är jag lite mindre nervös, betydligt mer förberedd. Men ser fram emot samtalet.
Måtte det bara gå bra på alla sätt och vis. :-)
Och nästa vecka är det ju dags - LONDON. Har tjatat om det och sett fram emot det sen den 14:e februari då jag fick biljetterna. :) Oh YES! :)))

--------------

Oj shit.... en halvtimme kvar tills att han ska ringa och nu är jag VERKLIGEN nervös! Magen rör som en centrifug! Jag rent ut sagt darrar!
Ringde syrran och hon bara utbrast "Vadfaaan, du har ju gjort det här halva ditt liv! Vad är det med dig? Skärpning!".
Jo, jag HAR gjort detta halva mitt liv, eller halva mitt vuxna liv ganska exakt faktiskt. Men det är en fråga om VEM jag ska prata med.

Jag kan snacka med James Hetfield eller Paul Stanley och inte bry mig ett dugg. Eller som den gången då jag skällde ut Gene Simmons för att han strulat med att ringa upp... det bekommer mig inte. Men när det gäller någon i JUDAS PRIEST, som är ett band som verkligen BETYDER något - ja, då skakar jag av nervositet.

Helvete. Måste lugna mig med yoga eller andningsövningar innan han ringer...

1 Comments:

At mars 22, 2006 1:27 em, Blogger crrly said...

:)

Hur gick det?

 

Skicka en kommentar

<< Home