Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

måndag, januari 16, 2006

:-(

En snäll vän tyckte att nu ska jag minsann inte sitta hemma och mögla, utan nu ska vi ut och göra stan varje helg i jakten på lämpliga "efterträdare" till pojken man just förlorat.

Men hon och jag har aldrig haft samma smak när det gäller killar, eller samma tillvägagångssätt för den delen. Jag inbillar mig absolut inte att jag skulle hitta nån drömprins bland dräggen ute på krogen. Är dödens trött på alla idioter som super och raggar och kör samma grej varje helg.

Eftersom jag inte är one-night-stand-typen får jag absolut ingenting ut av det. Så, jag skulle kunna hänga på femton barer i veckan utan att tycka att någon av "kandidaterna" där var nåt att ha.
The good ones are already taken...

Fan. Hatar läget. Rejält. När jag ens orkar tänka på det. Nu ska man ut där, bland alla otrogna, fulla sexmissbrukare som bara vill dra över nåt för kvällen. Ser inte fram emot skiten ett enda dugg.