Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

fredag, december 30, 2005

Snart ett nytt blad...


Gick ut på balkongen denna sena timma, för att fylla på småfåglarnas fågelbord. De ska kunna fylla på energiförråden i den här kylan även innan jag vaknar. :)
Det var så vackert och stilla därute. Som om världen är inbäddad i bomull. Tystnaden är underbar. Om det inte hade varit så kallt hade jag velat sitta därute en stund och bara njuta av snö-tystnaden.
Det är vad jag älskar mest med vintern och snön. Stillheten och det vackra, mystiska...
Särskilt om jag kan se stjärnorna också.

Då sätts det mesta i ens vardagsliv i ett helt annat perspektiv. Andra perspektiv behövs...

Imorgon kommer min USA-kompis för att fira nyår med mig, och faktiskt, till slut, även pojkvännen. Har letat fram varenda kudde och filt jag bara äger härhemma, för att kunna göra sovandet så bekvämt som möjligt för alla. Nyårsmiddagen har redan förberetts och imorgon har jag bara lite städning kvar. Men det mesta är redan gjort. Skönt.

Älskar nya år nästan mer än julen. Hur klichéaktigt det än låter, så är det ett nytt oskrivet blad som man kan göra vad man vill med. Jag gillar den tanken. Att jag påbörjar ett nytt blad i min personliga historia vid varje "Ring, klocka, ring!".

Livet är mitt, valen är mina, en hel värld ligger därute och bara väntar på att jag ska upptäcka mer av den.
Fasen, ibland slår det mig hur underbart det är att leva, trots allt elände som man som människa måste gå igenom.
Även om man sällan ser elände positivt när man är mitt uppe i det, har det oftast en mening som man upptäcker senare i livet.

Många år kvar tills man får andas ut permanent (om naturen får ha sin gång och inget oförutsett inträffar, alltså) och fram till dess ska jag försöka förvalta min tid här på absolut bästa sätt.

Snart kommer arvet. Och då ska jag äntligen förverkliga en av mina största drömmar:
Resa till Egypten.
Jag kommer inte att välja en typisk turistresa. Hatar såna. Istället väljer jag en resa med begränsat antal platser, från en mindre, specialiserad researrangör som främst riktar in sig på Egyptens religion, mystik och mytologi.
Vi kommer att besöka gamla heliga platser på ett lugnare sätt än de vanliga fårskocks-vallningarna.

Jag minns hur irriterad jag var när jag gick på Metropolitan Museum i New York och tittade på deras egyptiska utställning...
Jag tappade andan därinne och kände större vördnad än när man kliver in i en kyrka. Men så kom ett gäng japaner som tjattrade och blixtrade med kamerorna och var allmänt störiga. De förstörde hela upplevelsen. Sådana vill jag i största möjliga mån slippa när jag åker till Egypten någon gång, så snart det är möjligt. (Jag kunde kompensera den misslyckade Metropolitan-dagen några år senare då jag kom så tidigt till British Museum i London att jag kunde se nästan hela den egyptiska avdelningen i lugn och ro...Allt jämnar ut sig.)
Det känns stort, att få komma till Egypten. Det är en grej jag snart kan stryka från mitt livs "att göra"-lista.

Mycket att se fram emot inför nästa år. Det börjar bra i alla fall. Med glittrande, vit, fluffig snö och underbar nattlig tystnad!

4 Comments:

At december 30, 2005 11:02 em, Blogger Sunflower said...

Jag är så glag för din skull, för din drömresa! :) Ledsen för det du skriver i inlägget nedan. *kramar om*

 
At december 30, 2005 11:03 em, Blogger crrly said...

Gott nytt fluffår på dig! :) KRAM.

Stadsmuseet i Manchester hade en alldeles fantastisk mumieutställning när jag var där häromåret.

 
At december 30, 2005 11:04 em, Blogger crrly said...

Gött att du får myssällskap på nyår! Vi kanske hörs vid tolvslaget?! :)

 
At januari 02, 2006 8:30 fm, Blogger Nefertiti said...

Vid tolvslaget var jag utomhus med pöjk och väninna och smällde egna raketer och tittade på andras. :) Hoppas mitt sms kom fram? :)

 

Skicka en kommentar

<< Home