Carpe Diadem

En vanlig människa, i den bemärkelsen att alla är ovanliga, som inte kan sluta skriva. Ord är som garn av vilka jag gärna väver en tjock matta.

torsdag, juni 23, 2005

Springer ett maratonlopp


Jag har inte ens hunnit prata med min pojkvän på två veckor snart, kanske mer. Det känns som att jag springer ett maratonlopp där flera tusen andra deltar. Man knuffas och lägger i högsta växeln, är helt omedveten om omgivningen... man är bara på väg. På väg mot MÅL. När man väl kommit dit ska det stå någon där och överlämna första priset till en: Ett JOBB.

Det är vad jag har koncentrerat mig på och har därför offrat mycket annat för att lyckas komma i mål. Som att man har skygglappar för att inte bli distraherad eller nerslöad i sin kamp mot mål.

Jag fick ovärderlig hjälp av en av er som läser detta och det tackar jag verkligen för!

I helgen kanske jag får tid att höra hur pojken mår. Har rysligt dåligt samvete för att jag inte gjort det på sistone, men jag kan bara hoppas att han verkligen förstår.....

1 Comments:

At juni 23, 2005 10:12 fm, Blogger crrly said...

*stor kram*

Jag har slöat till mig på sistone, vill ut o babbelgånga snart! :)

 

Skicka en kommentar

<< Home