Livet gick vidare när jag minst anade det... Det har kommit in en annan man i mitt liv. Och jag är ganska förvirrad, för det var INTE ALLS vad jag hade tänkt mig, eller ens hoppats på.
Jag tror än i denna dag att jag önskade att allt hade kunnat fungera mellan min ex-pojkvän och mig, men... Man kan inte tvinga fram något som inte vill lyfta.
Men NU... Nu är jag mest förvirrad.
För en och en halv månad sen skickade min tidning mig ner till Düsseldorf i Tyskland för att göra ett reportage med en viss rockmusiker. Jag skulle stanna över helgen, se finalen i fotbolls-VM med honom, hans band och skivbolagsrepresentanter, sedan, dagen därpå skulle det göras intervjuer och slutligen också en lyssnings-session.
Första kvällen hamnade vi först på en grekisk bar/restaurang ett stenkast runt hörnet till hotellet. Efter att fotbollen hade avgjorts, gick vi alla vidare till en australiensisk bar. En fransk journalist stötte på mig som om det inte fanns någon morgondag och jag bara undrade hur han kunde missa att begripa att jag var NOLL intresserad...
En tysk journalist ropade att han ville ta ett foto av alla så jag såg min chans att smita ifrån fransosen. När vi stod där i en enda klunga, tog en kille ett steg fram, pekade på mitt Judas Priest-halsband och sa: "I like THAT!". Jag frågade honom om han var en Priest-fan och vi satte oss i baren och började prata.
Det var som att hela omvärlden försvann. Jag hade så himla roligt med honom att jag hade kunnat stanna där hela natten. Han fattade min humor och skrattade så han trillade av barstolen några gånger, vi hade exakt samma minnen av våra favoritband, vi hade i stort sett samma åsikter om nästan allting och jag älskade hans humor också.
Det visade sig efter ett tag, att han var basisten i bandet.
De andra i sällskapet kom för att säga att de skulle tillbaks till hotellet, och jag gjorde inte ens en ansats att vara med "journalistgänget" som det kanske förväntades av mig. Jag bara log och sa: "Jaha okej! Hejdå!". Inte skulle jag flytta mig nånstans! Jag hade jättetrevligt.
Personalen i baren började räkna in kassan och torka borden när vi upptäckte att vi kanske skulle GÅ...
Där utanför skulle jag säga hejdå till hans kompis, gitarristen i bandet och honom. Jag skakade hand med gitarristen, artigt och fint. Jag är inte typen som gillar att kramas i tid och otid, speciellt inte med främmande människor.
Men med den HÄR killen kändes det helt naturligt. Mitt i natten på en övergiven gata i Düsseldorf ställer jag mig och kramar en kille jag bara pratat med i några timmar. Kändes helt sjukt för mig.
ANDRA hoppar i säng efter några timmar, JAG kan inte ens KRAMA nån efter den tiden, normalt sett. Men denna gången...
Andra dagen var det lyssning av skivan på schemat... Hela bandet kom ner, även han. Han skrev nyligen att han blev chockad över att se mig där, för han visste inte att jag var journalist.
Han hade fått sån ångest över det, för han trodde att han kanske sagt något dumt och gjort bort sig.
JAG å min sida ville inte prata med honom DÄR för det var helt fel situation. Nu var vi tvungna att spela våra yrkesroller och hur trevligt vi än haft kvällen före, så kunde vi inte fortsätta så just NU.
Vi stötte bara ihop helt kort på en ANNAN bar kvällen innan jag skulle åka hem, men då var jag stå trött att jag inte orkade vara så social...
Sista dagen på hotellet såg jag honom komma ner med några vänner och jag tänkte att jag måste be honom om hans email adress, för jag ville inte tappa kontakten. Det var något speciellt där...
Men jag ville inte vara oprofessionell. Hur skulle det se ut om journalisten verkade stöta på bandets basist?! Nä, aldrig i livet.
Istället bestämde jag mig för att hitta honom på MySpace, ett annat community, för han hade nämnt att han var med där.
Så blev det. Han blev glad åt att höra från mig. Sen började det... han skrev mail från varenda ställe de besökte på turnén. Mailen blev längre och längre. Det kändes som att jag var MED på den där turnén! "Nu är vi i Spanien, vi flög från Tyskland igår och...." Varenda liten detalj skrev han om. Att de krockat med nån bil på väg till en festival och blivit försenade, att hotellen var si eller så, att nån i bandet gjort något tramsigt... Han tog sig helt enkelt tid.
Så småningom började mailen handla mer om VARFÖR vi egentligen höll på och skrev så flitigt till varandra... Efter några trevande försök att uttrycka det, kom det till slut igång och nu är det HÖGST ÖPPET.... Han skriver om hur han minns vårt första möte... Om vad han tycker om mig nu... och kallar det för "relationship" så slapp jag säga något om det... :)
Han är nyfiken på mig och jag på honom. Men det finns smolk i bägaren...
Jag har umgåtts med musiker i hela mitt liv. Jag VET hurdana de är och vad de går för. Vad de står för är ALLT jag INTE söker hos en kille.
Brudar överallt. Sprit. Droger. Allt och lite till. Jag KOMMER att bli sårad och jag KOMMER att få problem. Jag VET det.
Men det är något som drar mig till honom och det är ömsesidigt. Jag kan inte riktigt fatta det, men hans mail är så tydliga med vad han vill, att det inte går att missta sig.
Vad kommer folk att tro?? I tjugo år har de trott att jag är en groupie när jag var den SISTA som nånsin ens hade kommit på TANKEN!
NU kommer de att se mig med "bandets basist" och döma mig efter det. Jag har nu officiellt tagit steget till att kallas för groupie rakt av. Fan också.
När vi ska träffas kommer det att bli var som helst i världen. I höst får jag åka till Tyskland, England, Spanien eller var som, för att träffa honom... De turnerar hela hösten och vintern.
Och när han inte gör det åker han hem till Florida.
Jag tyckte att LINKÖPING var bökigt... Nu hittar jag en jäkla rockmusiker som bor i FLORIDA... :/
Men han vill komma hit, för han har aldrig varit i Sverige. Jag bara ser att detta kommer att barka åt helvete, men... Just nu får han mig att må bra. Han får mig att skratta högt varenda dag genom sina galna mail.
Snart har han skaffat Skype också så vi kan prata oftare i telefon. Han har en mjuk sida som inte syns när han står på scenen och slänger med sitt långa, mörka, lockiga hår.
Ödets vägar äro outgrundliga!!